Att lära sig focusera pånytt.

Igår blev min kära kamera (panasonic DMC-FZ8) överkörd.

När jag såg den först gick massa tankar genom mitt huvud,
"jaa man ska lyckas me allt, värdelös, meningslös, idiot"

Men när jag deppat en stund stannade jag upp,
varför är jag såhär ledsen och arg på mej själv och att detta har hänt ?

Jag tackar Gud att detta hände min kamera och inte någon människa.
Att min kamera e totalförsörd och inte en vän eller familjemedlem.

Konstigt som det låter så är jag glad att min kamera blev överkörd.
Genom allt detta får jag lära mej focusera pånytt utan kamera,
lära mej total helhet och inte bara macro.

Vi skall prata med försäkringar och se hur det blir, men  hur det än blir...

Så är jag glad, för kameran är en världslig sak,
den var förståss viktig för mej men den betyder inget,
det som betyder i mitt liv är att veta att Gud är med mej!